Lördagsgodis: den svenska traditionen med godis på lördagar

Svenskar äter inte godis på lördagar på grund av reklam. De gör det på grund av en tandhälsokampanj som byggde på ett av landets mest omstridda medicinska experiment. Här är den historien, hur godisväggen fungerar och vad du bör veta om allergier och saltlakrits.

När du behöver det här

Du har märkt att varje mataffär har en vägg med godis och att trängseln är störst på fredagskvällen och lördagen. Du ska fylla en påse för första gången. Eller så handlar du åt ett barn med nötallergi, eller åt en familj som undviker gelatin. Eller så har en svensk vän just räckt dig en svart godisbit och tittar noga på din min.

Varför just lördag? Tandvårdsrådet bakom vanan

Lördagsgodis är vanan att äta godis en dag i veckan i stället för lite varje dag. Enligt Nordiska museet dök idén upp i slutet av 1950-talet, när dålig tandhälsa var ett problem för både barn och vuxna i Sverige. Orden lördagsgodis, lördagssnask och lördagsgott spreds under 1960-talet, inte minst genom Folktandvården, som då byggdes ut.

Logiken handlar om hur ofta du äter. Bakterier på tänderna omvandlar socker till syra, och skadorna byggs upp när det sker ofta. En påse vid ett enda tillfälle ger saliven tid att reparera; att småäta hela veckan gör det inte.

Rådet är inte bara historia. 1177, den nationella tjänsten för hälso- och vårdinformation, säger fortfarande till föräldrar:

Vipeholmsexperimenten

Forskningen bakom rådet kom från Vipeholms sjukhus utanför Lund. År 1945 gav Medicinalstyrelsen i uppdrag att undersöka sambandet mellan socker och karies. I slutet av 1940-talet fick de intagna på Vipeholm – personer med intellektuell funktionsnedsättning – en extremt söt och kladdig kost.

Försöken bevisade att kladdigt godis som äts mellan måltiderna orsakar karies. Priset var högt: ungefär 50 av de 660 försökspersonerna fick tänderna förstörda. Någon egentlig etisk debatt följde inte då; den kritiska granskningen kom först på 1990-talet, och försöksupplägget fördöms i dag brett.

Populära framställningar knyter ofta ordet lördagsgodis till ett visst kampanjår. Vi håller oss till det som museet och forskningen stöder: idén växte fram i slutet av 1950-talet och spreds under 1960-talet.

Så fungerar lösgodisväggen

Lösgodis (även kallat smågodis) är hur det mesta lördagsgodiset köps. Det kom till svenska butiker som försäljningsmetod på 1980-talet, när reglerna som krävt att nästan all mat i butik skulle vara förpackad ändrades. Nordiska museet anger att svenskarna äter ungefär 17–18 kg godis per person och år och pekar ut lösgodiset som en av orsakerna.

Så går det till i praktiken:

1. Ta en påse från hållaren vid väggen.
2. Öppna en låda, ös upp med skopan eller tången och stäng locket. Använd aldrig händerna.
3. Blanda fritt. Det mesta godiset på väggen har oftast samma pris per vikt.
4. Betala efter vikt i kassan eller i självbetjäningskassan.

Läs prisskylten innan du fyller påsen. Godis som vägs upp framför dig behöver enligt lag bara vara märkt med jämförpris, och Konsumentverkets enhet för vikt är kilo. Många godisväggar anger i stället priset per hekto (100 gram, skrivet hg). Multiplicera med tio för att få kilopriset – en rejäl skopa blir dyrare än man tror.

När det gäller hygien är Livsmedelsverket lugnt i fråga om bakterier: godis har mycket låg vattenaktivitet, så bakterier kan inte växa i det, och det viktiga är att hålla smuts borta. Det är vad locken och skoporna är till för.

Allergier och specialkost vid godislådan

Här skiljer sig lösgodis mest från förpackat godis.

Butiken måste upplysa dig om allergener. Lösgodis är ett livsmedel som inte är förpackat, så butiken måste tala om ifall en produkt innehåller något av de fjorton allergener som EU-lagstiftningen räknar upp – bland dem mjölk, nötter, jordnötter, ägg, soja och spannmål som innehåller gluten. I Sverige kan butiken göra det skriftligt eller muntligt, med en skylt om att informationen finns. Fråga personalen innan du öser upp.

Men myndigheten pekar själv ut problemet. Livsmedelsverket säger att den verkliga risken med lösgodis är att allergener som mjölk och nötter förs över mellan godis i olika lådor. Ingen skylt kan utesluta det. Har du en svår allergi väljer du förseglade förpackningar och läser ingrediensförteckningen. Svenska livsmedelsetiketter förklarar hur du läser en.

Gelatin är inget allergen. Det finns ofta i gelégodis, och inget tvingar butiken att märka ut det. Den som är vegetarian, vegan eller äter halal bör fråga eller köpa förpackat – se vegan i Sverige.

Saltlakrits: smaka en bit först

Mycket av det svarta godiset på en svensk godisvägg är lakrits, och en stor del är saltlakrits: lakrits smaksatt med salmiak, saltet ammoniumklorid. Det smakar skarpt salt, ibland nästan som medicin, och styrkan varierar mycket. Köp en bit först.

Det finns också en hälsoaspekt som de flesta guider hoppar över:

• Lakrits innehåller glycyrrhizinsyra, som i större mängder kan rubba kroppens saltbalans och höja blodtrycket. Livsmedelsverket säger att känsliga personer som regelbundet äter ungefär 50 gram lakritsgodis om dagen eller mer löper risk. Till de känsliga grupperna kan personer med högt blodtryck, hjärtsvikt eller njursjukdom höra, liksom gravida.
• Barn under fem år bör inte äta lakrits eller salmiak regelbundet; några bitar då och då går bra.
• En studie från Linköpings universitet 2024 visade att blodtrycket steg redan vid en dos som EU:s och WHO:s bedömningar anser vara sannolikt säker. Det är en liten studie, men “en påse om dagen” är ingen ofarlig vana.
• Förpackat lakritsgodis måste märkas med “innehåller lakrits” över en viss nivå, och vid en högre nivå också med en varning för personer med högt blodtryck. En lösgodislåda har ingen sådan märkning.

Misstag att undvika

• Att fylla en stor påse utan att kolla priset per hekto eller kilo.
• Att tro att ingen varning vid lådan betyder fritt från nötter eller mjölk.
• Att plocka godis med handen i stället för med skopan.
• Att ge saltlakrits till ett litet barn på skämt.
• Att tro att lördagsregeln är en lag eller en butiksregel – det är en vana i hemmen.

Praktisk information

Vanliga frågor

Vad är lördagsgodis?

Lördagsgodis är den svenska vanan att äta godis en gång i veckan, på lördagen, i stället för lite varje dag. Idén dök upp i slutet av 1950-talet som ett tandvårdsråd, efter att forskning visat att kladdigt godis mellan måltiderna orsakar karies. Många svenska familjer följer den fortfarande, och 1177, den nationella tjänsten för hälso- och vårdinformation, rekommenderar den för barn.

Vad har Vipeholmsexperimentet med lördagsgodis att göra?

Vid Vipeholms sjukhus utanför Lund fick intagna med intellektuell funktionsnedsättning i slutet av 1940-talet mycket kladdig och sockerrik kost, i forskning som Medicinalstyrelsen beställt 1945. Försöken bevisade att godis mellan måltiderna orsakar karies, och ungefär 50 av 660 försökspersoner fick tänderna förstörda. Idén om godis en gång i veckan kom ur de resultaten; försökens etik fördöms i dag brett.

Hur fungerar lösgodis i svenska butiker?

Du tar en påse, öser upp godis ur lådor med lock med hjälp av skopan eller tången och betalar efter vikt. De flesta godisväggar har samma pris per vikt för det mesta av sortimentet, angivet per hekto (100 g) eller per kilo. För varor som vägs upp framför dig krävs enligt lag bara ett jämförpris per vikt, så läs skylten innan du fyller en stor påse.

Är lösgodis säkert om man har födoämnesallergi?

Var försiktig. Butiken måste skriftligt eller muntligt tala om ifall ett godis innehåller något av de fjorton allergener som ska anges, så fråga personalen. Men Livsmedelsverket pekar själv ut överföring av mjölk och nötter mellan lådorna som den största risken med lösgodis, och det kan ingen märkning utesluta. Har du en svår allergi väljer du förseglade förpackningar och läser ingrediensförteckningen.

Vad är saltlakrits och är det farligt?

Saltlakrits är lakritsgodis smaksatt med salmiak, saltet ammoniumklorid, och smakar skarpt salt. I vanliga mängder går det bra för vuxna. Livsmedelsverket säger att känsliga personer som äter ungefär 50 gram lakritsgodis eller mer om dagen riskerar förhöjt blodtryck, och att barn under fem år inte bör äta lakrits eller salmiak regelbundet. Smaka en bit först.

Är lösgodis vegetariskt eller halal?

Ofta inte. Gelatin är vanligt i gelégodis, och eftersom det inte är ett av de fjorton allergenerna tvingar inget butiken att märka ut det vid lådan. En del butiker sätter upp skyltar med ingredienser, och personalen kan ofta kolla grossistens etikett, men spelar gelatinets ursprung roll för dig bör du fråga innan du öser upp eller köpa förpackat godis med läsbar ingrediensförteckning.

Relaterade guider

• Svenskt godis och lösgodisväggen – själva godiset, och vad du ska prova
• Äta ute med födoämnesallergi i Sverige – hur du frågar, och vad lagen garanterar
• Svenska livsmedelsetiketter – så läser du på förpackat godis när lådan är för riskabel
• Påsk i Sverige – årets största godishögtid
• Surströmming – det andra svenska smaktestet som besökare utmanas att göra

---

Fakta kontrollerade 2026-09-25. Källor: Nordiska museet, 1177, Livsmedelsverket, Konsumentverket, EU-förordning 1169/2011, forskning.se – hela källförteckningen finns i ämnets källfil. Vi publicerar inga butiksnamn eller priser här; läs skylten vid lådan. Har du hittat något som är inaktuellt? Säg till, så rättar vi det.